När den man älskar mest inte längre finns

Det värsta som finns är när en av de man älskar mest inte längre finns, bara försvinner från ens liv och aldrig kommer tillbaka. Ni som följer mig vet att jag har gått igenom saker som ingen bör göra vid min ålder, att se min syster dö. Jag var endast 8 år gammal och såg henne tina bort från mig på endast två dagar. Dessa två dagar var de jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag försökte leva på hoppet men innerst inne visste jag att hon inte skulle klara sig.

Nu när åren har gått har jag lärt mig att acceptera hennes bortgång och lärt mig att det aldrig kommer bli som förr. Istället ska jag försöka fokusera på den tiden vi hade tillsammans, tänka på alla dessa fina minnen vi hade tillsammans. Men ju längre bort jag kommer från denna jobbiga period i mitt liv så känns det som att mitt minne tinas bort och det är det som skrämmer mig. Jag är rädd att glömma din doft, din röst och då vi kunde sitta och skratta åt allt. Jag är rädd att jag inte kommer minnas alla våra roliga minnen och  även så våra sämre minnen.

Det är mycket som händer i ens liv när någon nära till en går bort och det är mycket man måste acceptera även om man inte vill det. Men du får absolut inte glömma att allt som händer i ditt liv gör dig starkare. Det låter konstigt, men jag tror verkligen inte att jag hade vart den jag är idag om inte min syster hade gått bort. Det kan låta konstigt att säga det men jag är en då glad över vart livet har tagit mig. Utan allt detta skulle jag troligen inte kunna våga vara den jag är idag, jag skulle inte heller våga vara stolt homosexuell och vara lika öppen som person.

Jag kommer aldrig helt att acceptera min syster död men jag kan lära mig att leva med det, gå vidare. Det är inte fel att gå och sörja, det får man absolut göra. Men det viktigaste är att du lär dig att hantera dig själv och din sorg.

Du måste fortsätta leva och vara stolt!167318_10150120096734314_6290061_nSorgligt nog har jag inte många bilder på mig och min syster när hon levde, men varje gång jag tittar ut på havet så tänker jag på henne. Brukar säga att hon nu är en delfin som simmar runt och hoppar i havet, något jag verkligen tror på 🙂

 

Homofobipartiet Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har fått många människor emot sig och genom åren har flera debatter genomförts mot Sverigedemokraterna. Det man kan se som folk stör sig mest på är att de för en aggressiv attityd mot invandrare och människor med utländskt påbrå, och därför ses som rasistisk.

Det är dock inte bara deras invandringspolitik och migrationspolitik som det är fel på utan också när det kommer till jämställdheten och andra frågor som HBTQ-frågor så brister det.

Dom säger sig vara ett parti som kämpar för jämställdhet och en social trygghet, men frågan är då är Sverigedemokraternas politik jämställt?

Mitt svar är nej, sverigedemokraternas politik är inte jämställt då man tydligt kan se att SD är fientliga gentemot homosexuella som minoritet. Trotts att det står på deras hemsida att dem är emot diskrimineringar och trakasserier av personer som är homosexuella och anser att dem ska ha samma rättigheter som alla andra, kan man se att i andra delar av deras politik är dem inte jämställda och speciellt inte emot homosexuella. Ett tydligt exempel på detta är när det kommer till hur SD ser på adoptionsfrågor, där vill dem införa att samkönade par inte ska få ha rätten till adoption då ett barn har rätt till en mamma och fadersfigur.

Genom detta kan man då se att SD inte har en jämställd politik som dem säger, en jämställd politik är en politik som ger alla rätten oavsett kön, sexualitet och etnicitet att få skaffa familj som alla andra. Alla människor skall leva med samma rättigheter och därför kan man inte exempel inte säga att en viss minoritet inte ska få rätten att skapa familj. Man kan också se att det finns en homofobisk anda inom SD trots att dem säger sig stötta HBTQ personer. Detta kan man se genom flera olika uttalanden som har skett bland olika politiker inom SD. Bland annat har SD:s partisekreterara Björn Söder beskrivits homosexualitet som ett sjukligt beteende och skrev i SD nättidning 2007 under Pride att ”dessa sexuella avarter är inte normala”.

Jag som homosexuell vill inte leva i ett samhälle där vi lever med olika rättigheter beroende på sexualitet, etnicitet och kön. Om vi ska få ett jämställt samhälle kan vi inte låta ett rasistisk och homofobiskt parti styra samhället. Alla har rätten att vara den man föddes till och ha samma rättigheter och val som alla andra.

Macklemore-SameLove-Lyrics

Ricky-Martin-family

My coming out of the closet story

Att konstant behöva gå runt och vara rädd att man inte ska bli accepterad, mobbad och hatad. Det var det jag var allra räddast för och speciellt för att berätta för mina föräldrar att jag var gay.

Histiorian i sig om hur jag kom ut för mina föräldrar är väldigt lång och komplicerad men jag ska försöka korta ner den så mycket det går!

Det hela började med att jag i flera veckors tid gått runt med en stor ångest, en ångest att jag inte kunnat känna att jag kan vara mig själv. Jag försökte vid flera tillfällen att berätta för dem men det gick verkligen inte jag kunde bara inte! Det hela slutade med att jag skrev ett brev till dem där jag berättade jag är Bisexuell, egentligen är jag gay men jag tänkte att det skulle bli enklare att säga att jag är bisexuell. Sagt och gjort jag skrev ett brev och lämnade det på köksbordet och sprang iväg till skolan.

Ni borde bara veta vilken panik jag hade, jag har aldrig i hela mitt liv haft en sådan ångest och det värsta av allt var att jag ångrade mig. Men det var för sent, min första lektion hade börjat och det fanns inget jag kunde göra. Några timmar senare fick jag ett sms av min pappa där det stod att dem älskar mig en då och att vi får prata senare när jag kommer hem. Något var fortfarande fel och jag hade världens ångest, jag ville verkligen inte gå hem, jag var så rädd för vad dem skulle säga.

Efter några timmars tröstshopping kom jag hem och både mamma och pappa satt i köket med brevet i handen. Herre gud jag ville bara sjunka under marken och stanna där. Mamma frågade mig om jag var säker och frågade hur jag kunde vara det. Hon menade inget illa, men det var fortfarande en jobbig fråga. Pappa sa då att det är väl något man antagligen födds till och inte kan göra något åt. Vi satt säkert och pratade i 2 timmar och det slutade med att dem sa att dem älskar mig lika mycket oavsett om jag är bi, gay straight eller vad fan som helst.

Men jag kan även förstå att det kan vara jobbigt för en förälder då de vill se sin son/dotter skaffa familj och barn, men vem har sagt att det inte går? IMG_5166

EN BÖGS BEKÄNNELSE

Okej det finns något som jag går och irriterar mig rätt så rejält på. Det är något som jag tycker är ett viktigt ämne, men som egentligen inte borde vara det. Det är när en person ”kommer ut” med att han/hon/hen är homosexuell.

Jag menar varför är det så himla viktigt? visst på vissa personer kan det vara mer eller mindre tydligt att en person homosexuell. Jag vet inte om folk ser det som en självklarhet att jag gillar killar, men varför är folk ute efter ett sådant stort bekräftande när det handlar om exakt vad man är, VEM FAN BRYR SIG? Det är som om att folk inte alltid behöver ta det dåligt om man exempel säger att man är bög, men fortfarande så finns det ett bekräftande behov utav att veta.

Det är som att man får en stämpel rätt i sin stora panna där det står ”BÖG”, ”QUEER” eller vad nu ordboken tillåter. Varför ska det behöva vara så?

Jag tror detta kan vara ett mycket stort problem för dem som försöker att hitta sig själva och inse vad dem gillar. Detta stora problem tror jag även gör så för många att de inte vågar komma ut för att de är rädda för att få den så kallade ”bög stämpeln” i pannan, fast det kanske inte ens behöver menas som något dåligt.

Varför ha så bråttom, det viktigaste är att du kan stå för den du är och att du är stolt!

Du lever bara en gång!

DSC_055551 copy

 

BÖGKOMPISEN

Okej när du kommer ut som homosexuell (vilket du inte behöver göra) så ska du passa dig för tjejer.

Jag brukar säga att det finns två olika sorters tjejkompisar, de som vill vara med vän med dig för att du är den du är medans den andra sortens tjejer som endast vill vara vän med dig för att du är homosexuell.

Det värsta jag vet är när jag hör tjejer säga ”min dröm är att ha en bögkompis”, SERIÖST? varför skulle du vilja ha en kompis som är bög, spelar det någon roll?

Och om man ska definiera vad en ”bögkompis” är så är det en kille som är till större delen feminin, gillar att måla naglarna osv. Det är som att de flesta tror att bara för att man är homo så är det ett lika med tecken att man gillar att göra tjejsaker. Jag är ju minst lika mycket kille fast jag gillar andra killar, jag gillar att träna, jag gillar att umgås med mina killpolare, jag gillar att spela tv-spel exakt som alla andra ”killar” gör.

Jag vet att det är jätte många killar runt om i världen som inte vågar komma ut ur garderoben bara för att de är rädda för att tas som ”bögkompisen” och att folk ska tro att man är lite mer tjejig. Det har målats upp som en bild av att alla killar som gillar killar är tjejiga men tro mig det finns så sjuk många killar runt om dig som du tror är värsta ”brudmagneten” men som egentligen är homosexuell.

Så tänkt efter vilka du väljer att umgås med, de som endast vill ha dig på grund utav din läggning eller dig som person. 

För eller senare får du reda på vem som är din riktiga vän!

623kl

 

FUCK YOU PUTIN

 Visste ni att homosexualitet är olagligt i 76 olika länder och att i minst 5 länder så kan man få dödsstraff ?

Det är sjukt hur detta kan få ske i den tid som vi lever i där de FLESTA faktiskt är så medvetna att homosexualitet inte är ovanligt. En regering som har fått stor uppmärksamhet sedan de inskaffade sig en anti-homolag är Rysslands regering och inte minst den styrande själv, Putin.

Anti-homolagar ska inte få finnas 2014 och ska i framtiden vara utrotade, det finns inget rätt i hela världen att ta bort en människas rätt att få vara sig själv, att inte få leva med den man vill och inte få leva fullt ut.

Gör som jag och gå med i kampanjen #Fuckyouputin som kommer ske den 23:januari. Det enda du behöver göra är att lägga ut en bild(på instagram) med ditt finger och hashtaga ”#Fuckyouputin”

Alla har rätten att älska vem dem vill!88

För mer information besök:

 Facebook:www.facebook.com/f.ckyouputin
Twitter www.twitter.com/f_ckyouputin
Hemsida: www.fuckyouputin.org
Instagram @f_ckyouputin

Namnlöst-1hjJag vet att detta är ett rätt så känsligt ämne, och jag minns sist att jag inte riktigt fick så positiva kommentarer men jag får dock inte glömma att det var många som höll med mig. Men sedan jag skrev detta inlägg så har jag inte kunnat sluta tänka på det, och speciellt inte ur ett svenskt perspektiv. Innan jag fortsätter så vill jag bara klargöra att det inte finns några fula människor, vi alla ser olika ut och är vackra på vårt egna lilla sätt, men vi alla har som sagt olika åsikter osv.

Som jag tidigare sa har jag gått och tänkt igenom detta och har mycket tydligt sätt att det är så i det Svenska samhället (i de flesta fallen). Detta är något som jag själv inte accepterar och jag vet att det är många andra som tycker detsamma och de som inte gör det… Men vi har faktiskt tydliga exempel i dagens samhälle, om vi ska vara lite mer aktuella så kan vi ta upp Idol, vi har Kevin Walker som är ett mycket gott exempel. Här kan vi klart och tydligt se att han röstas fram på grund utav sitt utseende, visst han sjunger inte dåligt det kan jag inte förneka men han är inte den skickligaste utav de alla.

Det finns självklart andra exempel, men det är inte det viktiga med det hela, för det viktiga är att vi måste förstå hur negativt vårt tänkande påverkar oss. Det skapar en större press hos oss människor att göra andra till lags och se tillräckligt snygga ut. Vi blir allt mer och mer osäkra i och själva, och det är här mobbningen kommer in i det hela. Det är pressen på oss själva och den samhällssynen gentemot varandra som påverkar oss och skapar mobbningen

Jag tycker att vi har väldigt starka bevis precis framför våra ögon, att snygga människor faktiskt kommer längre och blir mer framgångsrika. Men jag tror som sagt inte på det hela till 100 % eftersom att jag verkligen hoppas och ber om att de få procentarna av de 100 % verkligen är sanna och att samhället inte fungerar på detta sätt…

Namnlöst-1(gamla inlägget)

 

 

Att förlora min bästa vän & syster

Att förlora min syster som stod mig nära är något utav det svåraste jag vart med om i mitt liv.

Att se henne dö mitt framför mig och till och med tina bort framför näsan på mig det sista året vid hennes liv. Min syster föddes med en hjärnskada som gjorde henne handikappad, hon var så graft handikappad att hon varken kunde prata gå eller göra något helt själv.

Dem flesta skulle kalla henne för CP, Sär, särbarn, störd eller kanske bara för handikappad men som sagt cp eller inte det var hon.

Hon dog som sagt när jag var 9 år gammal och det hela kom som en stor chock för mig. Jag hade aldrig sätt min syster som en mycket sjuk person. Under hela min uppväxt så hade jag sätt henne som vilken syster som helst, eller inte som vilken syster som helst, jag visste att hon hade ett handikapp och att hon inte var som alla andra. Men jag såg henne aldrig som sjuk.

Men den dagen hon dog mitt framför mina ögon var en dag då jag förändrades helt som person. Det var då mitt liv krossades i små bitar. Jag kunde inte fatta att min syster verkligen var död och jag trodde faktiskt helt på fullaste allvar att det var som ”punkt’d” på MTV, att de skulle komma fram med ballonger och säga att det hela var ett skämt, men det var det inte…

Jag lärde mig att gå vidare med livet, men det gjorde jag aldrig, tiden bara gick men jag accepterade aldrig att min syster faktiskt var död. Inte ens på begravningen, jag kan faktiskt erkänna att jag inte ens grät på begravningen fastän hon låg där mitt framför mig, jag kunde inte ens då inse att hon faktiskt var död.

Jag vart äldre och det hela vart bara mer och mer jobbigare för mig, jag ville själv inte leva en sekund och jag önskade jag kunde göra vad som helst för att byta ut mitt liv så att hon skulle få komma tillbaka till jorden och få leva ett normalt liv, men det hända så klart aldrig.

Tillslut när jag var som mest på botten utav jordens djupaste mörka hål så insåg jag att jag inte klarar av att sitta i min mörka håla och själv tina bort så som min syster gjorde det sista året vid livet. Varken min familj eller SPECIELLT min syster skulle vilja det och det var då jag tog steget bort där ifrån.

Alla bortslösade år utav en trög kurator som inte lyssnat på mig, en sjuksyster som skickade mig till ett dumt idiot ställe som heter Bup och alla dumma lärare som bara gjorde allt värre. Alla dessa år hade jag slösat bort när jag hade kunnat vart på toppen och visat att jag är stark nog att leva det livet jag fick.

Ursäkta språket, men den vägen från botten till ”toppen” var FAN inte lätt, men så sjukt värt det.

Ska jag vara ärlig så vet jag själv inte vart jag hade vart idag om jag inte hade tagit det stora steget och klättrat upp ur min egna lilla mörka brunn. Jag tror ingen vet det, men en sak vet jag. Och det är att jag har blivit en mycket stark person som kämpar för mina drömmar och aldrig ger upp.

Jag insåg hur dum jag verkligen hade vart i alla dessa år jag hade suttit i min egna lilla mörka trånga brunn. Jag insåg att om min syrra klarade av att i 15 år sitta fast i en kropp där hon varken kunde röra sig eller prata, men fortfarande le och vara glad, och verkligen njuta utav det livet hon hade, då borde jag klara av att kämpa för det jag har att leva och ta mig upp till ljuset.

Min syster är som sagt en utav mina största förebilder, hon visade och lärde mig hur man kämpar för det man vill, hur man håller livsglädjen uppe och hur man gör det bästa utav livet.

Vad jag nu vill framföra i denna text är som sagt att o avsätt vad du har vart med om så ska du aldrig ge upp. Jag brukar säga att det finns inga nedgångar utan bara uppgångar, för allt negativt som du är med om gör dig så sjukt mycket starkare och klokare. Det kan bara vara så att du kanske inte vet om det.

Så gott folk, snälla kämpa för det ni vill med era liv, ta saker och ting inte för givet, och ge aldrig upp.

911637_10151668710674314_1069217599_n 960888_10151668710684314_60346206_nVärldens fulaste kastrull frilla hade jag haha…:)